Det finns ett nyckelparti i den första boken i serien Petras bilder. Det berättar om när Petra försjunker i ett konstverk. Mötet med konsten förändrar hennes liv.
Ur Flickan i blått
Petra släppte luckan utan att ha postat kortet, i stället vände hon på det för att se bilden. Hon såg två personer, en flicka som satt på en pall på en veranda i en trädgård och en ängel som stod på knä mitt emot henne. De tittade på varandra. Båda hade lockigt, ljust hår. Och kring deras huvuden svävade runda, guldfärgade skivor. Flickan hade en blå filt över axlarna, hon var nog kall där hon satt i trädgården, tänkte Petra. De verkade inte känna varandra, ängeln och flickan, för om de hade varit kompisar skulle de ha suttit tätt tillsammans. Det var ju så hon och Ida och Alejna gjorde, de var alltid nära varandra, kramades, brottades. Eller brukade i alla fall, tänkte Petra och suckade. Nu visste hon inte längre.
Längst ner i högra hörnet på kortet stod det med svarta stora bokstäver: BEBÅDELSEN. Det ordet hade hon aldrig hört förut, inte heller hade hon sett en sådan bild förut. Hemma i hennes böcker föreställde ofta de tecknade bilderna vanliga människor och hus. Ja, eller prinsessor. Och bilderna i tidningarna visade mest bilar, vägar, höghus, glasögon, kostymer, asfalt.
Petras bilder – konstböcker för barn 