Att skriva böcker om bildkonst känns ibland hemskt dumdristigt. För det finns så många åsikter om konst. Att den är Konstig. Knäpp. Svår. Oåtkomlig. Intellektuell. Fin.
Jag försöker att stänga ute alla de där tankarna. Jag vill att alla ska kunna ha en relation till konsten, därför att den är så intressant. I konstverken vilar en annan människas kreativitet, att få vara nära det är starkt.
Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan när jag nu jobbar för att ge ut mina böcker. Jag tänker att ingen kommer att bry sig om att de ges ut. Jag tänker också att folk kommer att bli arga och tycka att jag gör fel tolkningar av verken. Att jag kanske till och med utnyttjar konsten. Sen känner jag hopp, för jag vet att det finns de som vill vara nära konsten. Jag ville det när jag var yngre men hittade inte rätt! Och jag kan inte vara den enda i hela världen som ville det. Och fortfarande vill.
I konstböckerna ”Petras bilder” berättas historien om Petra som går i en vanlig skola och bor i ett vanligt höghus. Men hon har en ovanlig kompis, den gamla tanten Fredrika. De båda hjälper varandra men på sina egna vis, Petra bär och Fredrika stöttar. Det är genom konstverken som Fredrika förmedlar sina erfarenheter av livet. Läs gärna första kapitlet!

De bokförlag som jag har vänt mig till för att få serien utgiven har i något enstaka fall sagt något om texternas kvalitet, däremot har de haft svårt att kategorisera dem och ansett ”att manuset inte passar utgivningen”. Innehållet i dem är både skönlitterärt och pedagogiskt. Manuset har även ansett hopplöst svårt att göra säljande böcker av, barn verkar mest vilja läsa deckare och om övernaturliga ting så japp, tryck ännu en.
Den tråkigaste kommentaren kom från ett av de största bokförlagen i Sverige som i ett mail svarade på erbjudandet med att citera Lennart Hellsing som sagt: ”All pedagogisk konst är dålig konst, all god konst är pedagogisk.”
Såklart har jag funderat på vad redaktören menade. Kunde det verkligen vara så att redaktören ansåg att kunskap och lärande är onödigt när det kommer till konst? Väldigt korkat i så fall.
Men kan Lennart Hellsing ha menat det? Nej, knappast. Lennart Hellsing månade om barn, han ville att konsten skulle hjälpa barn att förstå världen. Hans poesi är fylld med budskap, så ja, hans konst är pedagogisk i sig. Till exempel finns det moraliska ståndpunkter i hans texter, därför att han ville uppfostra barn med hjälp av poesin.
Jag tror inte att Lennart Hellsing hade någon åsikt om konstpedagogik, om hur konst kan förmedlas till människor.